Charlitas Dagbok

Hejsan svejsan!
Jaha, så var då denna helg över. Hmm... jag tycker nog att helgerna borde bestå av minst 3 dagar. En att varva ner på, en att vara ledig på och den sista lediga dagen börjar man tänka på arbetet dagen därpå, så den är så gott som förstörd. Alltså så är man ju i alla fall bara ledig en dag och som det är nu, så är man inte ledig en enda dag.
Ja, lite har jag väl hunnit med av vad jag hade tänkt göra i helgen.

I min enfald trodde jag att väckarklockan skulle vara tyst i helgen, men icke. Det var träningsmatch för Christoffer i fotboll och eftersom jag skulle hinna fixa hundarna innan + äta frukost, så var det bara att ställa klockan.
Men det var en fin dag med strålande sol och snö, en riktig fin vinterdag med andra ord.
Så då passar det väl bra att sitta i en gympasal och titta på fotboll?! Nej skämt och sido, det tog bara ett par timmar i anspråk.
Väl hemma igen så gick jag runt kalkbrottet med Gasto och Isac. De fick vara testhundar för att se hur det såg ut där uppe. Om man möjligtvis kunde gå där med fullpälsade hundar.
Det var så skönt, alldeles tyst, bara hundarna som flamsade omkring. De njöt nog också.




Isac biter för att få tag på en pinne.

Gasto grävde fram en pinne under snön. Den var han så stolt över.
Men Isac tycker att Allt ditt är mitt och mitt ger du f-n i, så han slet och drog i pinnen tills Gasto släppte den. Isac sprang iväg med pinnen och var så mallig över vinsten. Gasto försökte få tillbaka pinnen, men det gick inge bra. Så blödiga matte gick in och gav tillbaka pinnen till Gasto. Oj vad han var mallig sedan. Jag letade reda på en pinne till Isac också, som han kunde springa och vara stolt över. Gasto bar pinnen hela vägen tills jag hade tagit detta foto, då tyckte han nog att då fanns det ju dokumenterat så då behövde han inte släpa omkring på pinnen.
När vi var på väg hem så hade Gasto stannat till lite efter oss, för att bita lite på pinnen. Då tittar han upp mot en bergsknalle och morrar-skäller-gnyr. Han känner obehag av något och kommer springande till Isac och mig. Jag kände inte för att gå tillbaka och titta var det var. Det kunde ju ha varit ett vildsvin, rådjur el. älg eller så ingenting alls. Gasto tittade bakåt resten av vägen runt brottet, för att som försäkra sig att det inte kom, det han nu såg.

Väl hemma så blev det tvättstuga och semmelbullsbak. Där emellan sneglade jag på Melodifestivalen.

Idag söndag så hade jag bestämt mig, jag var tvungen att bada Zita.
Men jag hade ju lovat att tjejerna skulle få gå runt kalkbrottet idag, så det var bara att fixa det först.
Innan vi gick tittade vi på slalom, 1:a åket och det gick ju bra för svenskarna.
Vi fick med oss husse på promenaden idag. Det var väl lika bra ifall vi skulle möta det Gasto såg. Men ärligt talat så hade jag glömt det tills vi kom till samma plats idag.
Tack vare att det var snö på backen så fastnade det inte så mycket i Novas päls. Hade hon hållt sig där man ska gå så hade det nog inte fastnat någonting. Men hon ska ju vara i skogen och springa, ju snårigare desto bättre.
När hon drog iväg upp i skogen så ropade jag tillbaka henne, för att få se henne springa in i skogen på andra sidan vägen, pust! Det var inte så farligt som sist när det inte fanns snö.
Det var inte lika mycket sol idag. Men vi njöt idag också, inte av tystnaden för de körde fyrhjulingar på en sjö som finns uppe kalkbrottet. Men av att bara strosa omkring och det är nöjsamt att se vad hundarna njuter.





Väl hemma gjorde jag semlor och de var färdiga lagom till 2:a åket i slalom. Det var många som åkte ut och pessemisten Petra fick rätt, svensken som hade medaljchans åkte ut.
Trots sen em. så bestämde jag mig för att bada Zita. Jag tyckte inte hon verkade så tovig. Men där hade jag fel. Det tog fyra timmar att fixa henne. Sen behövde vi båda vila och äta innan det blev trimning. Så nu är hon så snygg igen.

Blir tokig på min sax. Lämnade in den för ett tag sen för slipning. Men efter att jag använt den en gång var det hack i den. Så frågan är ifall de fick bort jacket från början. Ska det klippas fint för officiella utställningar, så krävs det en ny sax. Det får jag sätta upp på min önskelista.

Nu blir det inga fler foton för det är jättesegt att ladda upp dom och jag ska natta hundar och krypa i kojs.
Ni får ha´det så bra!

Kram från Petra & Buffligan.