Charlitas Dagbok

Vov vov på er allihopa!
Sa till matte att det känns lite orättvist att Charlie ska få skriva här och inte jag. Så efter lite övertalning så fick jag lov att skriva några rader.

Det har nu snart gått mattes sista semestervecka.
Vi började veckan med att åka upp till Rimbo för att hälsa på husses föräldrar. Alltid lika mysigt, vi brukar förutom promenaderna där det finns massor av nytt att lukta/smaka på, få vara i en stor hage.
Det var jag, Charlie och Gasto som åkte. Det känns tryggt att ha med sig Gasto som kan vakta om något farligt närmar sig. Charlie säger att det är lugnt, han ska vakta mig. Men jag litar inte på honom, för det räcker med att det kommer en fjäril så glömmer han bort att vakta.

Veckan har också kantats av regn. Egentligen bryr vi oss inte så mycket om regn, det är ungefär som att bada. Hm... det kanske inte var så kul i alla fall. Men matte surade över att det regnade och alla blöta hundar, handdukar och att det började lukta "surhund". Fattar ingenting, det fanns ingen sur hund vad jag kunde se??

På söndag ska vi åka på vår första hundutställning. Vi var med och tittade när Gasto var på sin sista utställning innan han blev nerklippt och det såg ju inte så svårt ut.
Nu envisas matte med att vi ska träna??!! Hur kul är det att springa runt runt och inte göra någonting? Inte alls, det är roligare att lukta på allt i gräset. Men tji, det får man inte, utan man ska springa med huvudet uppåt.
Matte brukar bjuda på godis när man har varit duktig, så därför brukar jag göra det hon vill så hon blir glad och sen kan jag få göra det jag vill.
Charlie däremot har inte förstått det hela. Han försöker få av sig kopplet, studsar på två ben, ibland tror jag faktiskt inte han har något ben i backen. Det borde bli stora godisar åt alla dessa konster tycker han, men matte är visst inte nöjd med dessa konster. Usch vad tråkig två-benta kan vara och så fyrkantiga. Tänk stort! Tänk annorlunda!

Matte har ett stort frågetecken om hur det ska gå på söndag? Kan det gå annat än bra säger jag.
Matte säger följande:
Hyacinth springer fint och ställer upp sig fint, men ser för tillfället ut som en känguru i kroppen. Högre bak än fram.
Charlie hoppar mestadels fram, står fint i 1 sekund, men är väldigt fint konstruerad och välkroppad.
Så det blir spännande att höra om domaren har samma åsikt som matte....
Men matte tycker att det inte spelar någon roll hur det går, för vi är bäst ändå.

Hon kallar Charlie för sin egen lilla Emil. Vet inte, men jag har hört att det var en lite illbatting till pöjk, så det lär väl stämma in på brorsan.

Isac har inte mått bra i magen och nu är det visst själen som fått sig en törn.
Vår mamma Nova höglöper. Vet inte riktigt vad det är, men alla hanhundar är som galna. De lyssnar inte och blir liksom lite konsiga. Isac får se efter oss små när vi är inne, men han är inge rolig för han vill inte busa. Sen har han inga långa öron att hänga i. Så jag ska nog försöka tjata till mig att få vara hos min mamma istället.
Däremot så har jag börjat tukta Charlie lite, jag menar, han kommer och tror att han är något. Nej, killar ska veta sin plats på en gång tycker jag.
Charlie å sin sida tycker att tjejer ska veta sin plats. Så ibland går det ganska hett till när vi blir osams, så matte måste gå in och tala om att nu får det räcka...

Här är lite foton som matte tog på oss när vi var ute på gräsmattan och rasade runt.


Charlie: Mmm.... vad det är gott med grisrumpor.
Hyacinth: Jag vill också smaka! Snääälla....
Ch: Det är inget för tjejer......


Hyacinth: Då tar jag en pinne istället! Mums.. va gott!


Charlie: Gör det! Jag behåller grisen...


Åh... va han är tråkig! Jag vill ju att han ska springa efter mig...


Hyacinth: Nej, om man skulle hitta på något?


Charlie: Visst, men försök inte ta grisen!!

Nej nu måste jag äta lite mat och sen ska jag gå ut med brorsan och göra byn osäker, ha ha...
Solen skiner och om vi har tur så kanske det blir en promenad runt kalkbrottet.

Vov vov!! från Hyacinth  med flock.