Charlitas Dagbok

Hej allihopa!

Jag har fått låna mattes händer, för det är lite svårt att skriva med tassarna på Ipad tangenterna.

Men det är jag som bestämmer vad det är som ska stå. Jag hann tänka ut massor i helgen när jag hamnade på trimbordet efter badet.

För det första så undrar jag vem som har bestämt att man måste bada efter att man har fyllt 12 år, det borde vara förbjudet. Sen så är det dessutom vinter ute, vet ni hur kallt det är att bli blöt då, usch!

Okej, till mattes försvar så ska jag väl säga att fönen var varm och skön och där det inte blåste varmluft så lindade matte in mig med en handduk. Så då somnade jag faktiskt, men det säger jag inte högt ;)

Hej allihopa!

Förlåt att jag inte har uppdaterat någont fastän jag har varit så mycket ledig i jul. 

Ledigheten började med att jag låg sjuk i fyra dagar och sen var det bara att försöka komma ikapp mig på det jag hade tänkt hinna med under dessa fyra dagar ;)

Men i det stora hela har det varit en skön och välbehövlig ledighet. Vi har hunnit med några golfrundor. I slut tampen så gjorde jag i ordning mitt kontor i källaren. Så jag ska nu bli flitigare på att ta kort som jag kan uppdatera hemsidan med.

Nu till rubriken:

I fredags fick vår katt Cindy somna in, cancern tog över hennes kropp. Det är en hemsk sjukdom det där, både för människor och djur. Men hon fick bli 16 år, så hon har fått levt en långt liv ändå. Trots att man vet att denna dagen kommer, så känns det som man aldrig är beredd ändå. Det är hårt, men minnena lever kvar som tur är.

 

Cindy kom till oss när hon var 7 veckor, egentligen alldeles för tidigt. Men på nyårsafton 98/99 ringde min bror som jobbade som ordningsvakt på Centralstationen i Stockholm och sa att de hade hittat en kattfamilj och att det inte fanns något katthem som kunde ta emot dom, så de skulle avlivas. Vi skulle inte ha någon katt, men beslutade oss för att rädda en kattunge. Hela familjen kunde vi inte ta hem pga våran schäfer som vi då hade.

Vi ville ha en hankatt, men hur brorsan än vred och vände på kattungarna så kunde han inte se om det var någon av dom som var en hane. Så jag bestämde att han skulle ta den kattunge som såg tuffast/sötast ut. Han tog Cindy som var sköldpaddsfärgad och efteråt fick jag veta att det bara är honkatter som kan bli sköldpaddsfärgad ha ha.... Men hon kom hem, svart med röda fläckar. Mitt på huvudet hade hon en röd rand där håret var vänt åt andra hållet ;) Vi sa att hon såg ut som Gremlins, om ni kommer ihåg den filmen.

Resten av kattfamiljen blev räddad av en poliskvinna som dagarna innan hade mist sin katt och som turligt nog jobbade den här natten. 

Från början var Cindy innekatt, men när sommaren kom och barnen öppnade altanen så var det kört. Då fick hon känna på ute livet och sen dess har hon varit utekatt.

Hon har verkligen nyttjat sina nio liv. När hon var 1 år och vi skulle åka upp till Jämtland, smet hon ut när vi packade bilen. Vår vän som skulle vara kattvakt ropade, lät altandörren stå öppen och själv inte vara synlig. Men ingen katt syntes till. Vi var borta en vecka, det var vinter och kallt och jag tänkte att nu har jag ingen katt kvar.

När vi kom hem öppnade jag altandörren och ropade. Cindy kom springande på en gång och efter att ha fått mat och ljummen mjölk + legat och värmt upp sig under täcket så var hon som vanligt igen.

Hon har även varit ute och "vänsterprasslat", resultatet av detta blev två överlevande kattungar. En röd, Linus och en grå, Viktor. Linus blev kvar hemma ett tag innan grannarna sa att han slogs med andra katter och mer eller mindre krävde att vi skulle avliva honom. Då räddade min bror Anders med familj honom och han fick flytta till dom på lander och där levde han lyckligt tills han blev sjuk vid 9 års ålder.

Cindy gjorde sina utflykter och eftersom jag inte ville att hon skulle ha flera kattungar så blev hon kastrerad. 

Strax efteråt så försvann hon och var borta hela sommaren, ca 4 månader. Jag hade helt gett upp hoppet om att hon skulle komma tillbaka. Men en höstkväll när det blåste ute och vi satt och tittade på tv. Tyckte husse att det lät som Cindy jamade på altanen. Jag som hade gett upp hoppet trodde det var vinden. Men när jag öppnade dörren kom en välmående men smal Cindy inspringande. Hon sprang raka vägen där matskålen brukade stå. Efter att ha ätit så undersökte jag henne. Hon såg konstig ut på öronen och jag var rädd att hon hade fått skabb eller dyl. Men när jag tillade närmare visade det sig vara små små fästingar som satt runt hela öronen. Hon hade även fästingar på kroppen. Jag satte upp henne på trimbordet och för ovanlighetens skull satt hon alldeles stilla medan jag plockade bort alla fästingar. Vet att jag räknade till ca 50 fästingar :( Stackars katt, men peppar peppar så blev hon inte sjuk.

Efter den här utflykten så stannade hon hemma och gjorde bara dagsutflykter under resten av sitt liv.

Men hon har även blivit biten av antingen en räv eller en hund. Det var på håret att hon strök med, men hon kämpade och överlevde.

När hon var 11 år räddade vi katten Cilla från att bli avlivad. Men henne ville inte Cindy veta av utan hon flyttade ut på altanen och vägrade gå/vara inne. Jag försökte lyfta in henne, men hon skrek och skulle bara ut igen. Hon bodde ute under hela vintern i -20 grader. Jag försökte bädda varmt och se till att hon åt ordentligt och drack. Inte det lättaste när vattnet frös till is hela tiden. Inte låg hon på den varma bädd jag fixade till heller, envisa katt.

På våren, en dag, så spatserade hon in. Fräste åt Cilla när hon försökte komma i närheten. Efter det bodde hon inne som vanligt. Hon accepterade Cilla, men de blev aldrig vänner. De levde tillsammans i tre år, sen försvann Cilla och vi tror det tyvärr var räven som tog henne. Då bestämde jag mig för att jag inte skulle rädda några flera katter utan Cindy skulle få vara ensamkatt. 

Hon har alltid haft hundar runt omkring sig. Hon har varit som en liten hund och gärna legat i hundkorgarna, även tillsammans med hundarna.