Charlitas Dagbok

Jaha, så var då vintern över för ett tag skulle jag tro. Två dagar med sol och underbar värme. Men som ägare till fyra amrisar så välkomnar jag inte detta väder. Det har varit underbart med kyla och lite snö, så hundarna har kunnat njuta och slippa bli blöta och smutsiga. Men det är väl som vanligt, snön lär väl komma när man minst vill ha den, i mars när blommorna har börjat komma upp, så allt fryser. Det hände nämligen förra året för mig.

Annars har det varit en skön vecka, det är nog så här den skulle se ut. Jobba tre dagar och vara ledig fyra, men självklart med heltidslön, det vore väl nå´t?
Dagarna sprang iväg utan hundbadning, så idag kände jag mig så illa tvungen. Nova åkte i badet och blev så vacker som vanligt.

Isac gick i skogen, tyvärr hade jag ingen kamera med mig. Men när han sprang där och ställde upp sig när han väntade på mig, så insåg jag hur vacker han är. Den killen har utvecklats så mycket och blir bara snyggare och snyggare i kroppen. Dessutom har han fantastiska rörelser, det är bara pälsen som saknas. Jag bara måste ställa honom på ngn ACC utställning i nerklippt klass i år.

Har även bestämt mig för att klippa Gasto lika kort som Isac. Måste försöka orka med tjejernas pälsar bättre. 
Får se om han åker i badet i morgon, söndag.

En förälder berättade för mig att hon hade läst en artikel med Gerhard O´Shea (vet ej om jag stavade rätt?)proffshandlern, han menade på att man ska ställa ut fyra koner på gräsmattan som en utställningsring. Varje gång man går ut med hunden ska man utställningsträna, när man tränat 250 gånger kan man börja tänka på att åka på utställning. Hmm.... jag får nog se vårens utställningar som träningar för jag kommer inte att hinna med så många träningar förrän till sommaren. För jag tycker inte man bara kan träna hur som helst, man får inte vara stressad osv. Man måste ju vara motiverad som förare också, annars blir det ingen positiv träning. Så jag ska försöka träna en gång per dag i alla fall. Jag är väldigt noga med att ha utställningskoppel när jag utställningstränar. Jag rastar aldrig hundarna eller låter dom träffa andra hundar i utställningskopplet, inte på utställningar heller. För jag vill att de ska veta skillnaden mellan fritid och arbete.
Varför detta kanske ni undrar? Jo jag vill bla. inte ha en hund som drar när jag är ute och promenerar, men i utst.ringen vill jag att hunden ligger på och visar upp sina fina rörelser.

Detta med att hunden skiljer på arbete och fritid fick jag se när Torgny jobbade med våran rottweiler Charlie. När Torgny satt på sig uniformen, så var det slut med kel tyckte Charlie. När jag skulle ge honom en hejdå puss vände han bort huvudet. Precis som om det inte passade sig nu när han jobbade. Annars gick det minsann bra.
Torgny berättad också att han accepterade kollegor i uniform, men när samma person bytt om till civila kläder så var det inte lika ok längre. Så det var bla. detta som fick mig att börja göra samma sak när jag tränade Zita. Jag tycker det har fungerat bra. Zita kan lunka omkring på promenad, men när jag sätter på henne utställningskopplet så ligger hon på, sträcker på sig och lyssnar på mina komandon som vi tränat in för uställningar. Så det funkar verkligen.
Nu håller jag på och tränar Nova.
Hon ligger på lite väl mycket i kopplet så hon nästan tappar andan och sedan måste jag lyfta henne för annars kör hon ner huvudet och får ingen topline.
Är det någon som har något bra tips så tar jag gärna emot det?!

Cilla fortsätter att roa oss. Idag undrade jag var hon var och då hittade jag henne liggande i en av hundsängarna. När jag pratade med henne så rullade hon runt på rygg och kråmade sig. Tyckte det var jätteskönt att ligga där.
Lillhusse är inte lika glad på henne, för hon har tuggat av hans mobilladdare på tre ställen. Som tur var så fick hon ingen ström i sig.
I virrvarran i fredagsmorse, när Christoffer försov sig lite så blev hon instängd i hans rum. Men inte ett ljud hörde jag ifrån henne. Jag började sent och undrade efter ett tag var hon var. Hade inte sett henne på länge, men ibland går hon ju och lägger sig på något varmt ställe. Men efter att sprungit runt och letat öppnade jag Christoffer dörr och där var hon. Självklart att hon inte hade jamat, hon hade ju haft fullt sjå med att bita sönder sladden till hans sänglampa. Så nu får man va på sin vakt, vill ju inte att hon får ström i sig. Men det verkar vara något hon gör när hon blivit instängd (av misstag).

Nej nu ska jag gå och vara lite familjär så här på lördagskvällen. Ha´en fortsatt trevlig helg!

Kram från Petra & Buffligan.

Ps. I torsdags så såg vi en bamsestor vildsvinsgalt i dikeskanten. Han hade precis sprungit över vägen när vi kom, tack och lov att vi inte kom några sekunder tidigare. För den killen hade vi inte velat ha i fronten. Ds.